.

Dagen har spenderats på stranden och vid poolen. Kata beach är fan fin, fast inte i samma klass som stränderna runt Krabi. Alldeles för mycket folk och solstolar också. Jobbigt att behöva rusa ner på stranden varje morgon för att få en solstol, vill ju sova! Men sanden är ljus och fin och vattnet rätt klart, så klar det kan vara när vågorna är meterhöga =) Det är jävla roligt med vågor fast jag lyckas inte riktigt bemästra dem dock, rullar runt som en vante och kläderna sitter inte kvar där de ska, men skoj!
i morgon tänkte jag och Pixi prova surfa lite. Kommer förmodligen inte komma levande ur det men vad fan, man måste ju prova!

Har lyckats lägga upp lite bilder på min resedagbok! Ska fota stranden i morgon på dagen så det syns hur fint d är i dagsljus, även hur mycket svettiga gubbar och tjocka tanter i string och utan bikinibh som befinner sig där...brrrrr...


Här är jag i älskade Bangkok, vill bo där!!

efter 2 dagars stress i  affärer i bangkok är vi nu på phuket, Kata beach närmare bestämt! har inte sett stranden ännu men hotellet är fint som satan! fan vad lyx! Ser precis ut som på internetbilderna, ( se tidigare inlägg om Sugar palm beach resort ) och vi fick det rosa temat på rummet! Jag vet att jag är nötig men ville verkligen ha det, och fint är det!!!!!!

Sitter nu vid hotellets dator och darfor det ar lite konstig stavning =)
Har bilder fran bangkok och rummet men sa segt tradlast internet pa rummen sa...ska forsoka ladda upp i morgon!

Nu är halva flygresan avklarad och vi sitter på flygplatsen i Doha, Qatar. Fullt med vitklädda män och svartklädda kvinnor. Lite obehagligt här, det är FÖR rent och städat, och kalt. En kvinna framför mig i säkerhetskontrollen hade ett litet barn i famnen och behövde hjälp med att få av jackan. Hon bad kontrollanten och hjälp men han vägrade. Vet inte om det har med att man inte bör röra kvinnor eller nåt. Snällt var det då inte!
Men spriten var billig i alla fall! Och det är ju ändå det viktigaste...

nu ska vi åka!

Av någon anledning tycker mina arbetskamrater, främst Karin, att jag varit med om mycket knasiga saker...För mig är det vardag men uppenbarligen är det inte det för alla..En historia som roade damerna ovanligt mycket var historien om plastpåsen i bikinitrosan...
Så här gick det till....

Mars 2006, Sandra och Rickard är på Poda Island i Thailand. Sandra har dagen till ära på sig sin nyinköpta, alldeleles för stora, vita bikini. Paret strosar runt längst stranden. I handen har Sandra en liten påse ( Nej Johanne, ingen Ica-kasse! ) med den obligatoriska vattenflaskan i. Vädret är varmt och vattnet i flaskan dricks upp och av någon anledning slängs flaskan men inte påsen i en papperskorg vid båtarna. De går längst stranden runt på andra sidan ön, där folket och även papperskorgarna lyser med sin frånvaro. Rickard bär runt på filmkameran och Sandra bestämmer sig för att posera lite i vattnet. Hon tittar på påsen hon har i handen och tänker att den ju inte bör vara med på bilden och förstöra den vackra idyllen och hennes perfekta outfit. Hon vill däremot inte slänga den vind för våg så hon bestämmer sig för att stoppa ner den i baken på bikinitrosan,  bara i linningen dock! Hon badar och plaskar lite framför kameran innan de promenerar vidare. Dagen passerar, fyllt av bad, sol och snorkling. När de ser att båtarna börjar bege sig tillbaka till fastlandet väljer de att hoppa upp i en av dem. Det är en liten stege som leder upp till båten och folk köar snällt. Sandra klättrar upp efter Rickard, kön bakom henne är lång. När hon sedan sätter sig på britsarna känner hon att det är lite knöligt i baken, det prasslar även misstänkt. Hon känner efter och fiskar upp plastpåsen som hon timmar tidigare knölat ner i trosan för att inte skräpa ner den vackra stranden. Det ska tilläggas att även om trosorna var stora så var de även vita och genomskinliga. Sandra har även en hel dag promenerat runt bland 100-tals turister med en ihoprullad påse i baken. Det kan inte ha gått obemärkt förbi!

Lite förklaringar till historien.
Ja, anledningen till att påsen inte slängdes i naturen är skälig. Dock inte varför den knölades ner i trosan och inte räcktes över till Rickard.
Sandra och Rickard har inte hållt sig på den mer privata delen av ön utan strövat runt bland follk, de har till och med bett om hjälp att bli fotograferade tillsammans.
Ja! Sandra kunde, av okänd anledning, promenera omring en hel dag ( ca 5 timmar ) utan att känna att trosan var fylld med plast!

Det var historien i stora drag, inget särskilt egentligen. Händer inte detta alla på semstern?!

För ca 1 timme sedan satt jag på Mommas och drack pilsner med Karin, är lite på kanelen och bör nog gå och lägga mig nu om jag ska orka med morgondagen. Vissa har ju fortfaraande EN dag kvar av slit och släp på jobbet!

Tack och godnatt!

Nu är ännu en helg förbi....Men ingen söndagsångest här inte..nix pix för varje dag som går är ju en dag närmare min semster...som börjar på torsdag!  Härliga tider =)

I morgon ska vi ha ett möte på jobbet angående den "psykosociala arbetsmiljön" eller nåt liknande..Det är bara finare ord för ett möte där vi damer ska försöka få gubbarna att förstå att vi faktiskt är arbetare precis som de, att vi faktiskt klarar av att lyfta saker tyngre än hårtorken. Och gubbarna ska väl i sin tur, med värme i rösten, förklara för oss hur fruktansvärt tungt, smutsigt och krävande stoppen är...De vill ju bara vårt bästa..För en bruten nagel och smuts på kjolen kan ju ärra oss hårt för framtiden..De kommer även försöka övertyga oss om att de inte alls ser oss som mindre kvalificerade och att de inte aaaaaalls med förvånan i rösten utbrister" "Hon kan ju svetsa!" första gången en nyanställd tjej gör det jobb hon är utbildad för. Nä, de har minsann aaaaaaldrig dömt oss på förhand eller behandlat oss annorlunda..Vi är ju en i laget! Dock utan minsta armstyrka, hjärna eller hud som går att tvättas ren med tvål..

Självklart förstår även jag att vi inte klarar av de allra tyngsta jobben och lyften med vad faaan! Har ju varit med förr, inte fan kan jag minnas att jag och Johanne hade några problem med tyngden på jobbet vi gjorde sist, inte heller de andra tjejerna...fast just fan, det var ju problemet med att vi visst "Knullade runt hela Malmberget" som satte punkt för tjejernas karriär under stoppen. Vi var ju såååå slut efter att ha rumlat runt hela nätterna...För hur många bor det inte i Malmberget? Vi var ju som sagt bara fyra stycken...En jävla eloge förtjänar vi i alla fall!

"Nu har tjejerna minsan lindat Gunnar runt lillfingret och tvingat sig med på stoppen. Visst dom får följa med. Men jag ska sätta dom på det skitigaste, tyngsta jävla skitjobbet som finns så att de aldrig vill sätta sin fot där igen, så att det förstår att de inte har något där att göra"

Visst, vi kanske bara är anställda för att upprätthålla könsfördelningen på företaget men lite jävla respekt tack!

Tack och godnatt!

Fan vad sliten jag är!!!
Ont överallt...kommer knappt upp för trappen...Tur att d nu bara är 9 dagar kvar tills vi lämnar Kiruna...
Jävlar vad jag ska jäsa och dricka öl i Thailand! Har nog aldrig varit så trött och slut som nu...Blivit alldeles för mycket jobb på sistone....Har tredje helgen i rad på Frasses framför mig...Å d känns inte helt lätt att överleva den...Men ändå är jag för girig för att ge bort mina skift!
Även om Picky lär få plocka upp mig från golvet på söndag..Som vanligt...

Vette fan var min pengapanik kommer ifrån...Ända sen  jag som 16 åring började jobba och tjäna lite egna pengar har paniken plågat mig...Nästan alla dygnets timmar går ut på att fundera och grubbla över hur jag ska kunna tjäna mer pengar! Hur? Blir svårt att jobba mer än vad jag gör och Traderaförsäljningar blir man inte rik på...
Fastän jag mycket sällan, aldrig, har slut pengar på kontot känner jag mig ständigt pank och urfattig! Jag har rent ut sagt panik! Paaaaaaanik! De tankar jag ständigt har i skallen är:

Hur ska jag tjäna mer pengar!
Kommer jag alltid vara så här fattig?
Tänk om det händer något, har jag råd?
Vad kan jag sälja?
Varför får alla andra jobba men inte jag?
Kanske man skulle söka ett tredje jobb?
Hur ska jag klara mig? hjääääälp!!!


Jag kan sitta och räkna mina arbetade timmar på Frasses och sura över att mina arbetskamrater har mycket fler timmar...Det hjälper inte att jag ju redan har ett annat heltidsjobb, jag vill ändå ha lika många som de som kanske bara jobbar på Frasses! Helt sjuka tankar...Blir avundsjuk så in i helvete när jag får höra att folk jobbar mer än jag....Får panik! Kan knappt njuta av mina lediga helger för jag vet att det är tid jag skulle kunna jobba och tjäna pengar..Hoppas alltid att nån ska ringa och be mig jobba..

Varför kan jag inte fatta att pengar inte är det viktigaste här i livet?


Sandra är knäpp...