.

Dagens möte gick ju finfint! Alla satt i ring och höll varandras händer...kärleken fyllde rummet...alla lyssnade på varandra och ingen tog illa upp..en vit duva flög plötsligt in genom förnstret...

Verkligen...
Det enda mötet ledde till var att jag nu insett att hoppet är ute..jag erkänner mig besegrad och utvisad...ingen idé att försöka ändra på något...bara att acceptera läget eller byta jobb...just nu lutar det åt det senare men kommer ju sakna vissa arbetskamrater om jag slutar...Trist det här...

"Mot dumheter kämpar gudarna förgäves"
haha...