Det är visst synd om alla.


Var på Ica Maxi idag. Jag har aldrig jobbat i butik men fan vad jag irriterar mig på att folk inte kan sluta bygga varuberg på bandet. Varför denna panik att få upp varorna ur vagnen?
Förstå att det inte går fortare!
Det tar bara längre tid när den stackars kassörskan måste gräva och knåpa för att komma åt streckkoden. Ställ upp varorna med koden mot dig så blir alla glada, och jag lovar att det går fortare!
Nåja, det var inte det jag störde mig mest på idag.

Framför mig i kön står det en man i 40 års-åldern. Framför honom håller en kvinna med tre barn på att betala.
Mannen uppmärksammar att det ligger kvar en jacka i korgen som ligger överst i högen av återlämnade korgar. Han vill bara vara snäll och säger högt: Oj, någon har glömt sig jacka!"
"Det är min!!" Fräser kvinnan framför honom och rycker jackan ur handen på honom. Inget tack, inget leende, inte ens ögonkontakt för att visa uppskattning mot mannen som såg till att hon kom hem med alla kläder i behåll. Ingenting! Jävla kärring!
Mannen ser lite snopen ut och tittar bak på oss i kön. Det skär i själen på mig att se honom. Han ville bara vara snäll och får fan ingen jävla cred för det!

Det låter kanske inte som någon stor grej men för mig, som stod där i kön, var det det! Kan inte riktigt beskriva hur jävla otrevlig kvinnan var, eller hur jävla synd jag tyckte om mannen. Han såg så snäll ut..

Jag har problem med sånt här, tycker synd om alla hela tiden.
Att känna för en personer som inte får uppskattning när de gör något fint är väl normalt. Men jag kan hata en person, eller iaf tycka väldigt illa om någon, och sen se den personen gäspa, nysa eller typ stå ensam i ett hörn och äta en varmkorv, och helt plötsligt hugger det till i mig av medkänsla. Eller medkänsla är det kanske inte, vet inte vad det är. Tycker av någon anledning synd om personen, varför vette fan. Varför är det synd om någon som gäspar? Eller äter en korv? Det är ju gott.
Det låter helt sjukt, kan inte riktigt förklara för jag förstår det inte ens själv.

Det värmde till och med lite i hjärtat när jag såg bilderna på Reinfeldt nedan. 
Han, som jag avskyr, ser så oskyldig ut.

 
Nååå, han är trött.

Fifan, detta går för långt!


För långt!



Kommentarer
Postat av: Tina

En ulv i fårakläder... Låt dig inte luras, det HAR gått för långt!



(Fast jag blir ledsen i själen bara av att läsa din berättelse om mannen i Maxi-kön.)

2010-10-16 @ 14:12:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0