.

Nu är det gjort! Tack vare Sanna tog jag mig äntligen i kragen. Nu har jag det vackraste ordet i världen, Solidaritet, på insidan av handleden. Rättvisa på utsidan. Två ord jag ständigt vill bli påmind om. 

    
Ja, jag ville ha det så här!

Nu när finlönen kommer måste jag tillbaka. 7 år mellan min första och dessa, ska INTE ta så lång tid denna gång. All in.

Idag är en jobbig dag. Sitter och lyssnar på Three little birds och Welcome to my paradise och kan knappt andas.
Livet har fan ingen mening efter Bali!
Jag vet att både jag och Maddis tjatat om denna jävla resa och att alla är less på oss men ingen förstår fan.
Jag är förändrad.

Thailand i all ära men det går inte ens att jämföra med Bali. Visst, det är mkt renare och finare i Thailand, och försäljarna är inte ens hälften så jobbiga men det spelar ingen roll. Bali har tagit över mig. Har aldrig känt en sån kärlek till en plats förut..
Den här resan bestod inte av det vanliga:
Gå upp tidigt.
Ligga och pressa på stranden till lunch.
Äta.
Pressa lite till, kanske spela en runda kort.
Gå upp och duscha, sova lite om man har tur.
Gå ut och äta, dricka lite.
Sova.
Sen kanske man åker på nån båttur till nån fin ö där man snorklar lite.

Nej, på denna resa gjorde vi precis det vi kände för, för stunden. Ingen av oss hade panik att bli brun och vi slapp den jävla ångesten om vi vaknade lite sent och hade missat nån soltimme. Vi gjorde precis vad vi ville, och tur nog ville vi samma saker nästan jämt. Vi flängde inte runt på olika ställen utan efter några nätter hittade vi vårt favorithotell och stannade där.

Vi träffade allt möjligt folk hela tiden, alla pratar med alla verkar vara melodin på Bali. I Thailand tycker jag folk håller sig mer för sig själva i sina små gäng. Här var alla vänner. Visst, nog vet jag vad Bali Cowboys är men vad fan spelar det för roll. Vi låg inte med dem, och betalade inte deras drinkar, men de var trevliga ändå. Alltid nån som körde en hem på motorcykel på natten och visst, de försökte få med en hem, men sa man nej accepterade de det. De tjatade fan så mkt mindre än en vanlig jävla kiruna/umeåbo. Ett nej var fan ett nej och de körde hem en ändå. Utan sura miner. (dock fanns det undantag men det finns det alltid)

Att jag träffade en satans trevlig australienare gjorde ju inte saken sämre. Han var kanske inte så vacker men världens trevligaste och mest sociala människa, som hela ön verkade känna trots att han inte varit där längre än vi. Tack vare han och Ozy fick jag och Maddis bl.a se delar av ön på motorcykel. Inte helt fel för två damer som inte vågar köra själv i Balis galna trafik.

Och Oceans27 kommer jag aldrig glömma!
En av de bästa kvällarna i mitt liv och en självklar framtida tatuering. Den kvällen får jag tacka Gus för, vi hade sjukt rolig och allt var helt sjukt. Helt ensamma på världens coolaste ställe precis vid vattnet. Med pool och egen dj. Oslagbart!

Hela resan var så jävla spontan och jag har aldrig känt mig så bekymmerslös och hm..fri.

Och det är Maddis, världens bästa reskamrat, som jag har att tacka för att vi hamnade på Bali. Har ett minne av att det kanske var jag som först tog upp det men sen var jag fan så motsträvig när det närmade sig. Jag var så insnöad på Thailand att jag trodde allt annat var värdelöst. Fan så fel jag hade, och fan så glad jag är att hon inte gav sig!

Vi måste tillbaka, och nästa gång (om förhoppningsvis 6 månader) blir vi kvar fan så mkt längre....

Beer Garden i Bangkok.


Vågor på Kuta


Den stackars apan i kedja :(


På väg mot Dreamland på motorcykel.

'
En fri apa letar efter mat :)


Maddis och Ozy åker kana.


Så, nu är jag klar. Inget mer "När jag va på Bali..."
Lovar!